Ur en långsiktig aktieägares perspektiv uppför sig säljare av finansiella tjänster, aktieanalytiker och ekonomipressen som galningar. Det beror på att dessa aktörer överhuvudtaget inte riktar sig till långsiktiga ägare, för vi är en, i jämförelse med spekulanter, olönsam kundgrupp.
Spekulanten gör per definition fler affärer per år än den långsiktige. En långsiktig ägare kan göra ett köp och sedan hålla på aktierna resten av livet. Spekulanten som gör 5 affärer om dagen, 200 dagar per år, genererar större courtageintäkter till banken. Det förvånar inte att bankerna hellre knyter spekulanter än långsiktiga ägare till sig.
Spekulantens efterfrågan på kortsiktiga aktieanalyser är större än den långsiktiges efterfrågan på långsiktiga analyser. Fokuserad på grundläggande fakta om företaget, fakta som förändras endast långsamt och i princip kan införskaffas genom att läsa årsredovisningen en gång om året har investeraren begränsad nytta av aktieanalyser. Spekulanten däremot fokuserar på kortsiktiga faktorer som hela tiden förändras. Spekulanten efterfrågar därför ständigt nya analyser för att hålla sig uppdaterad. Analytikerna anpassar sig till detta genom att främst leverera kortsiktiga aktieanalyser.
Den långsiktiges främsta källa till information är som sagt årsredovisningar. Spekulanten däremot är intresserad av vad som händer precis just nu och är därför en storkonsument av ekonomijournalistik. Uppenbarligen är det ett förhållande ekonomitidningarna är medvetna om eftersom de matar oss med mestadels kortsiktig, fragmenterad bolagsinformation av det slag spekulanten eftertraktar.
Förövrigt kan man undra vad som är hönan och vad som är ägget. Leder inte allt detta till att aktienybörjare efter kontakt med bankernas reklam, aktieanalytikernas analyser och ekonomitidningarnas nyhetsartiklar ej fostras till långsiktiga ägare, utan till spekulanter?
Lösningen?
Starta en blogg för långsiktig aktieägande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar